Minia

Släkt i Illinois?

2011-10-30T19:35:00.004+01:00

På en sida som heter American libraries kan man läsa boken History of the Swedes of Illinois skriven 1908 av Martin J. Engberg, Ernst Wilhelm Olson och Anders Schön. Boken är skannad av University of Illinois Urbana-Champaign och går att läsa i flera olika format, online, pdf mfl. Boken är uppdelad i två delar. I del ett finns Illinois historia och olika ämnesområden som kyrka och musik. I del två presenteras ett urval av svenskamerikaner sorterade på olika countyn och med foto och en liten berättelse om var och en. Rolig läsning, särskilt om man hittar en släkting här.

Här hittar du boken, del 1: http://www.archive.org/details/historyofswedeso01olso

Ett litet mysterium från Hälsingtuna

2011-10-04T22:51:00.005+02:00

Den här lappen hittade jag i en bild från SVAR. Den låg i Hälsingtunas husförhörslängd från 1765 - 1783 (AI:1, vid sidan 253) och det fanns ingen förklaring och ingen koppling till han som skrivit under, Mårten Olofsson. Jag skulle gärna vilja veta vad saken gällde och vem Mårten Olofsson kan ha varit.

Avskrift: "jag är rent rasant för han blir fodran o för rätt (oförrätt?) men han gir sig fan på det at vin[tre-] skal iag skaffa dit för det han har fåt elaka ord min [men?] ni är säker får iag in utaf den [narren?] skall iag betala 7 svenska mark utaf min godhet
Mårten - bomärke - Olofson den 22 april 1830"

Länktips för handskriftsläsning: ortnamn

2011-07-28T17:29:00.002+02:00

SOFI är en guldgruva för släkt- och bygdeforskaren! Här är en länk till deras ortnamnsregister med uppteckningar av namn på gårdar, byar, åkerlappar och allt möjligt. Om man har svårt att tyda ett platsnamn i handskrifterna så kan man - om man vet vilken socken det tillhör - leta här. Eller om man har fått fram ett klart och tydligt gårdsnamn så kan man här ta reda på vart den gården låg.
Länk till SOFIS ortnamnsregister

En släktutredning

2011-07-21T15:52:00.014+02:00

För några år sen gick jag en 7,5-poängskurs i släktforskning på Mittuniversitetet. Examinationen bestod delvis i en självständigt utförd släktutredning med dokumentation av arbetets gång och det var ganska nyttigt att göra. I vanliga fall skriver jag mest ner själva resultatet och källorna, men inget alls om mödan däremellan. Här är utredningen för den som är intresserad. Den handlar om en bror och en syster, Ingrid Andersdotter och Olof Andersson som härstammar från Karlsgården i Järvsö på 1600-talet men som båda flyttade till grannsocknen Ljusdal. Jag ville ta reda på vad som hände dem och vilka deras ättlingar var. Jag lyckades bara spåra systern. Någon som vet något om brodern kanske? Läs utredningen HÄR

Länktips för handskriftsläsning: dialektord

2011-07-21T10:33:00.002+02:00

När man läser gamla handskrifter är det inte bara själva bokstäverna man måste kunna tyda utan även orden. Och det är så många ord som inte används längre, ord, uttryck, förkortningar, mått och vikt, mynt....Då kan det finnas hjälp i form av gamla uppslagsböcker till exempel. Om ordet eller uttrycket är dialektalt kanske det finns med här, i Johan Ernst Rietz' "Svenskt dialektlexikon: ordbök öfver svenska allmogespråket" från 1862-1867. I Projekt Runeberg har man skannat en faksimilutgåva av ordboken (från 1962) och den ligger här på nätet: http://runeberg.org/dialektl/

Institutet för Språk och Folkminnen, SOFI ( en av mina favoriter) har en sida om dialekter med nyheter och länkar: http://www.sofi.se/4147 och dessutom en Facebooksida som man kan läsa utan att vara medlem: http://www.facebook.com/pages/Dialekter/133448573340027?ref=sgm

Gullig liten historia om småfolk

2011-07-17T17:08:00.006+02:00

Avskrift ur Landsmålsföreningarnas tidskrift "Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen" sjätte bandet (1885-1889)

"I Sillerbo bodde Greks. Hans barn lekte ofta med trollbarnen, som voro klädda i grå kläder med röda toppmössor. En gång bådo de små Greksarna de underjordiske att deltaga i deras måltid. Nej, sade dessa, mor eran kringlar och krånglar öfver tråget, så vi ingen mat få; men kommen I med oss! Ock de gingo till den stora stenen, som ligger ej långt från gården där. I ett foro de underjordiske under stenen ock försvunno. Små Greksarna stodo där ock gapade efter dem. De försökte inte komma efter, ock sprungo så hem."

Länk till en av mina anor, Märta Greigsdotter, som kanske var en av de där Små-Greksarna

Jag måste kolla upp hur många syskon hon hade också, och så skulle jag vilja ta reda på vem som har berättat denna historia. Om namnet, Greigs, Greks, så säger man i SOFI.s namndatabas över medeltida namn i Sverige, att det härstammar från namnet Gregers och längre tillbaka Gregorius. En annan vanligare form är Grels, men det är ett ovanligt namn överhuvudtaget.

Släktforskning för noviser: Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?

2011-07-17T15:01:00.002+02:00

Mycket intressant och tänkvärd artikel som handlar om huruvida det verkligen är lönt att forska på tidigare anor än 1500-talet. När man följer de här räkneexemplen kan man bara hålla med, och med nästan bara bönder i släkten tycker jag ändå att det är ganska trist att bara ha jordeböckerna som källa till slut. Man kan ju aldrig vara riktigt säker på att Joen Persson verkligen är son till gårdens tidigare ägare, även om han hetter Per Joensson till exempel.

Läs: Släktforskning för noviser: Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?

Nordiska kriget

2011-07-17T14:38:00.002+02:00

Släktforskar man i Sverige kommer man troligen att hitta soldater och speciellt då karoliner. Jag tycker att det hjälper mycket att veta något om omständigheterna kring krigen, och det är inte självklart att man fått lära sig det i skolan nuförtiden! Jag gick i skolan på 1970-talet och det var inte riktigt modernt då att "rabbla kungar och krig" och den inställningen från skolans håll har nog knappast förändrats med tiden. Men vill man forska om människor på djupet, då måste man ta reda på ganska mycket om samhället och händelserna som har påverkat dem.

Ett krig som lämnat många spår efter sig i kyrkböcker och krigsarkiv var det Stora nordiska kriget 1700 - 1721 då Karl XII var kung. Det kan vara både nyttigt och roligt att veta lite mer om själva kriget då man till exempel hittar uppgifter om anfäder som "förfrusit bägge fötterna på fjället" eller varit "i fångenskap i Ryssland". Så här har jag försökt göra en kort resumé med hjälp av källor som Nationalencyklopedin och Armémuseum:

I februari 1700 anföll Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland Sverige för att vinna tillbaka de stora landområden de förlorat till Sverige under 1600-talet. Karl XII hade nyss blivit kung, bara 15 år gammal år 1697 och man trodde nog att Sverige var ett ganska lätt byte. August av Sachsen-Polen anföll Riga i februari, sen anföll Danmark Holstein-Gottorp i april och i augusti anföll Ryssland Estland och Livland. Men svenska soldater skeppades snabbt till Danmark där de besegrade danskarna och i Narva i november samma år besegrades Rysslands armé av 10 000 svenska soldater.Därefter ägnade sig Karl XII i sex år åt att kriga i Polen. Under tiden omorganiserade Peter den store i Ryssland sin armé och började tränga fram mot Östersjön tills Karl XII beslutade sig för att stoppa dem och marscherade mot Moskva, men då retirerade ryssarna och använde sig av "den brända jordens taktik", det vill säga de brände ner alla byar och åkrar efter sig. Svenskarna tvingades då söderut för att inte svälta ihjäl och armén försvagades så pass att Ryssland till slut kunde besegra dem i slaget vid Poltava år 1709. Karl den XII lyckades fly tillsammans med 1300 soldater men alla andra togs som fångar av ryssarna. Av de 25 000 svenskar - soldater, kvinnor och barn som följde marschen, kom bara 5 000 hem till Sverige igen. Inte underligt då att kyrkböckerna ibland har sida upp och sida ner med namn på stupade soldater.

Efter detta nederlag begav sig Karl den XII till Osmanska riket, Turkiet för att försöka få dem till allierade mot Ryssland, och till att börja med var turkarna vänligt inställda. Kungen och hans lilla armé fick bo i Bender. Turkarna miste ganska snart intresse för en allians med Sverige och till slut fick de nog av sina gäster och drev bort dem med våld 1711 i det som kallas Kalabaliken i Bender. Kungen tillfångatogs men släpptes 1714 och var tillbaka i Sverige 1715. Men i stället för att ge upp samlade han återigen sina styrkor 1716 för att försöka återa de man förlorat mot Danmark. Han vände sig mot Norge som tillhörde Danmark och gjorde två försök, 1716 och sedan det norska fälttåget 1718 då han ju blev skjuten i Fredrikshald i Norge. Det norska fälttåget gjordes på två fronter, ett i söder över Värmland och ett i norr över Jämtland in mot Trondheim. Det norra leddes av General Carl Gustav Armfeldt och brukar kallas armfeldtska fälttåget. När det nu avbröts skulle man ta sig hem tillbaka över fjället men överraskades av snöstorm och svår köld på nyårsnatten 1718-19. Många dog här och i den följande hemmarschen.

Under tiden härjade ryssarna lite som de ville i Finland. I ett tidigare inlägg har jag berättat lite om finska flyktingar i Sverige från den här tiden. Och så brände de städer och bruk längs Östersjökusten. Umeå hann de förstöra tre gånger till och med. Det här är ju också händelser som avspeglar sig i arkiven och som kan förklara flyttningar till exempel.

Folkkonst i norra Hälsíngland

2011-07-16T01:00:00.013+02:00

Detalj av golvur från Ljusdal

I Hälsingland har vi alltid tyckt om att måla och dekorera både föremål, textilier och byggnader. Särskilt under 17- och 1800-talen då landskapet var rikt och blomstrande – det var under denna period de stora hälsingegårdarna kom till med sina överdådiga brokvistar. Liksom i övriga världen följde man de olika stilinriktningarna. Blomstringsperioden inföll under de år då rokokon och den gustavianska stilen rådde och det kan man tydligt se i olika detaljer.
Färgerna är mättade, gärna blått, rött och vitt men variationerna mellan de olika socknarnas traditioner är mycket stora. I Ljusdal har man till exempel använt mycket blått, ofta i en ganska ljus nyans medan grannsocknen Järvsö har mer svart och rött i färgspråket.

Frieri

Från den här perioden finns flera uppteckningar om traditionerna kring frieri och bröllop. Tiden före bröllopet hade tre stadier. När en pojke eller en flicka börjat bli lite intresserade av någon speciell kunde de ge varandra så kallade ”känningar”. Det var små enkla, egentillverkade gåvor som till exempel ett flätat band, en liten snidad träsked och så vidare. Om gåvan togs väl emot kunde man ana ett ömsesidigt intresse och våga ta ett steg till. När det blivit bestämt mellan ett par växlade man lite finare gåvor, de så kallade friargåvorna. De bestod av olika slags arbetsredskap som räfsor, mangelbräden, linfästen o.s.v. Någon fästman tillverkade säkert föremålen själva men ofta tillverkades de av någon professionell hantverkare och om föremålet skulle målas eller prydas med karvsnitt, kunde man beställa den tilltänktas initialer och ett datum. Flickorna gjorde oftast sina gåvor själva, de var textila föremål som skjortor, broderade kyrkvantar och brudgumshängslen.

I det tredje stadiet skulle trolovningen bekräftas och då blev gåvorna riktigt fina – smycken, sjalar och psalmböcker med vackert snidade och målade pärmar. De här dyrbara gåvorna kunde överlämnas inuti ett speciellt skrin som kallas bland annat fästmöskrin och trolovningsskrin och i dessa skrin förvarade man sedan sina dyrbarheter under hela livet. Från Ljusdalstrakten finns ovanligt många sådana här skrin bevarade och här kallas de ofta halsduksskrin, ett namn som antyder att halsduken också var en vanlig och viktig gåva här. I Ljusdals sockens kvinnodräkt finns en detalj som inte återfinns i någon annan folkdräkt, nämligen de tre sjalarna, halsdukarna eller halsklädena. När en ljusdalskvinna skulle vara riktigt fin använde hon alla tre, först ett vitt av linne- eller bomullsbatist, ovanpå det ett kattunkläde (blommig bomull) och överst en sidensjal.

Skrinen

De typiska fästmöskrinen har ett så kallat pulpetlock, det lutar alltså. Skrinen kan ha olika storlek men håller sig oftast omkring en höjd i bakkant på 20 - 25 cm. De kan vara kvadratiska eller något rektangulära i formen. Kring locket och nederkanten finns nästan alltid en list, enkel eller profilerad.

Skrinen har inte alltid ben men det förekommer ofta. Dessa är utformade på många olika sätt, som små snidade eller helt raka knoppar eller i rokoko som det röda benet här nedanför.

Fästmöskrin är alltid målade. De har en enfärgad botten, ofta ljus i grått, vitt eller blått. Listerna målas i avvikande färg, ibland har den nedre listen en färg och lockets list en annan. Dekormålningen består av blommor och gåvomottagarens initialer, ibland också ett datum/årtal som målas på locket eller på framsidan. På sidorna finns ofta en blomsterkvast som matchar den större målningen på locket.
På locket här till vänster står årtalet 1803 och initialerna EPD. Här kommer man in på en annan intressant gren av släkt- och bygdeforskning och det är namnskicket. När man har gått igenom en sockens kyrkböcker ser man ganska tydligt vilka namn som förekommer. På så sätt kan man få en ledtråd till om en person är född på platsen eller inte - ingen säker ledtråd naturligtvis, men det kan ge en indikation i alla fall. I norra Hälsingland år 1803 skulle jag gissa på att det här skrinets ägare troligen hette Elisabet, Elin eller Emfrid ("Emfre") och allra troligast det sista. P:et står för Persdotter eller Pålsdotter.

Jag tillverkar små miniatyrer av de här speciella fästmöskrinen och jag har några till salu. Maila om du är intresserad! Skrinen är cirka 3 cm höga, helt av trä och jag har målat dem med linoljefärg.

Finska flyktingar från den stora ofredens tid

2011-07-14T15:08:00.003+02:00

Under den stora ofreden - den finska benämningen på kriget mot Ryssland 1700- 1721, kom en stor mängd finska flyktingar till Sverige. De betraktades som svenskar och många kunde försörja sig själva här, men många var förstås utfattiga och hade flytt utan att få någonting med sig hemifrån. De som behövde fattighjälp och understöd hamnade i svenska rullor och här är en sammanställning av dem. I förordet står det:
"Föreliggande flyktingförteckning är sammanställd av basmaterialet till Johanna Aminoff-Winbergs prograduavhandling Flyktingströmmar under stora nordiska kriget och licentiatavhandling Finska flyktingar i Sverige under åren 1710-1721 (Åbo Akademi, Historiska institutionen, Nordisk historia, 1984 och 1990)."

Till förteckningen

Mina träd

2011-07-14T09:18:00.001+02:00

Jag kommer att lägga in lite fler bilder och du kan ställa frågor eller lämna ett omdöme om träd som du köpt.

Bouppteckningar

2011-07-13T21:07:00.001+02:00

Kom ihåg bouppteckningarna när du forskar! I dom kan man dels hitta vissa släktförhållanden eftersom arvingar räknas upp där, och dels kan man få en bild av en människas vardagsliv eftersom alla hans eller hennes ägodelar räknas upp. Så mitt tips är att gå in där och leta. Jag tänkte visa en del av en bouppteckning efter en av mina förfäder, en före detta soldat i den lilla skogsbyn Hedsjö som nu ligger i Ramsjö församling men då hörde till Ljusdals socken. Soldaten hette Per Snar och han var 78 år då han dog 1845.

Per hade en blå walmarsrock, det vill säga en blå vadmalsrock och ett par dito byxor och ett livstycke, alltså en väst. Sen hade han en till väst av något annat material som jag inte har lyckats identifiera. Och så ägde han ett par stickade strumpor i okänd färg.

Någon textilkunnig som känner igen det här ordet?

Första dagen, första inlägget

2011-07-13T13:32:00.000+02:00

Jag har skapat den här bloggen till min hemsida www.minia.se, som en gästbok där du kan kommentera och ställa frågor och följa mina (troligen ganska sporadiska) inlägg. Jag hoppas att jag kommer att skriva mycket, men vi får se....Om du har köpt ett träd av mig så kan du skriva ett omdöme här om du vill. Det kan ju vara bra att läsa för någon annan som funderar på att köpa. Varmt välkommen! //Anne-Marie